dewinter

Jag är väldigt trött på att känna mig låg. En enda liten sak gör att jag blir helt borta.Kroppen och huvudet slutar att fungera. Det känns som om jag har fått en liten eller kommer få en liten blod propp igen. Benet är konstant lika hårt som en lyktstolpe och det gör ont att gå upp och ner och för långa sträckor. Tänderna ska vi inte prata om. Det går åt helvete med allt och jag bara grinar på nätterna igen. Jag orkar inte sova. Ligger och svettas och yrar och bara halv dvalar liksom.

Hade en slags dvala dröm i mellan mina svettningar i morse. Jag var liksom vaken fast det var för verkligt för att vara sant.
Jag halv satt upp i sängen och jag kände din lukt och dina läppar mot mina, jag öppnade mina ögon samtidigt som jag faktiskt kände din kropp. Vi gled ifrån varandra och du tittade på mig lite förvånat precis som om du drömde samma sak om mig och vi liksom smalt samman i en gemensam dröm? Jag blev förvirrad och blundade och tänkte det här kan inte vara sant och när jag öppnade ögonen igen var du borta. Då kom alla känslor tillbaka och det föll en tår.

Varför blir det alltid så- i can´t stand it.